granenove

Till att börja med var det någon jävel som undrade varför jag svär så in i helvete. Jag vet fan inte? Vi granar är inte så hyfsade i språket, och redan mina gamla granföräldrar lärde mig att svära som satan. Det känns helt jävla naturligt för mig att svära och ha fult språk.

 Min mamma och pappa.

Ok, då har jag klarat av första dygnet här i mitt nya "hem". I natt var det mörkt som satan och den där gubben som bor här snarkade SÅ IN I HELVETE! Jag fick nervösa besvär och förstod först inte vad det var för något som lät. Smög runt lite grann och kollade hur de egentligen bodde den här familjen. Men först var jag tvungen att vänta tills de största snorungarna gick och la sig. De satt ju uppe halva natten. En gran förväntas inte vara ute och röra på sig och man kan nog skrämma livet ur en unge, om de får syn på en när man glider ned för en trappa, eller kollar in kylskåpet. Så jag fick stå där och vänta en bra stund. Tillslut blev det mörkt i alla fall och det snarkades mer eller mindre från alla möjliga håll. Så jag tog mig en liten tur runt i mörkret. Kylen var väldigt välfylld. Fattar inte när de ska äta upp allt det där??? Vilka puckon som har så där mycket käk i kylen! Stökigt har de också. Snubblade på både det ena och det andra och det jag egentligen letade efter hittade jag inte. Jag hade en liten förhoppning om att de kanske hade en gran-hona på den andra våningen, men icke sa Nicke. Nej, det här blir tydligen en vistelse i celibat. Om jag inte någon natt smyger mig ut och kollar hur det ser ut i husen runtomkring. När jag snokat runt i det här huset gick jag och ställde mig på plats igen så ingen skulle märka något.

 Min första gran-tjej hade otroligt vackra kottar!!! Men det tog slut tyvärr...

På morgonen dök den där snarkande gubben upp som nr 1 i familjen. Han såg helt förstörd ut. Han muttrade något om "måndagmorgon" och jag sa det igår och säger det igen, "Han måste vara psykopat", eller det närmaste man kan komma i alla fall. Han försvann in i en dusch och sen såg jag att han tog på sig ytterkläder och försvann. Sen dök familjens övriga medlemmar upp, en efter en. Först den där kvinnan som satt och åt frukost väldigt länge och blängde på mig emellanåt. Eller också glodde hon på tv:n? Alltså de har ställt mig precis bredvid en stor jävla tv som står på för jämnan. Jag får ont i barken av volymen och skulle vilja ha en egen fjärrkontroll för att reglera volymen. Sen dök den där minikopian av den sure gubben upp. Han är en riktig plåga. Sparkar han inte bollar på mig eller kastar leksaker. Står han och drar i mina grenar eller pillar på det här tjafset de har hängt upp. Var på väg att skrämma skiten ur honom ett par gånger men hejdade mig. De två andra slashasarna till barn som bor här såg jag knappt röken av. Inte på hela förmiddagen i alla fall. De var så klart trötta efter att ha suttit uppe hela natten. Jag fattar ingenting? Har de inget sånt här jobb eller skola eller nå't att gå till?

 Undrar om någon av grannarna har en sån här toppen-pingla?

En tämligen händelselös dag i stort. Framemot kvällen dök den där vansinnige gubben upp igen. Han hade köpt något som tydligen skulle hängas upp på mig. "Glitter" tjöt den där lille killen förtjust när gubben tog fram några silvriga långa band som han hängde runt mig flera varv. De kan fan inte vara kloka någonstans den här familjen. Vad ska det vara bra för? Ha mig stående i ett hörn med en massa tjafs på sig? Det som är positivt med att ha kommit in här är att jag känner att jag håller på att bli av med all ohyra. Alla bladlöss, larver, spindlar och andra läbbiga kryp har börjat lämna mig och håller på att invadera huset. Kanon att slippa karbolineum-duschen och att de försvinner av sig själv.

Nu verkar alla människor, nästan alla, ha försvunnit härifrån. Jag är tydligen inte intressant längre. Hmpf..undrar hur det här ska sluta?